WELL, WHO
AM I THEN?
AM I THEN?
I ateljén på förskolan, nu när jag tänker efter. Där vill jag säga att det började. Där papper och pennor var mina bästa vänner. Jag kunde sitta där i timmar, medan de andra barnen lekte högljutt utanför. Bland färger, blyertsstreck och tomma ark kände jag mig hemma. Och det fina var väl att jag inte behövde säga så mycket. Jag kunde bara göra.
Med tiden har den där blicken för form tagit sig olika uttryck. Fotografi blev ett sätt att se världen genom. Men ju mer jag nördade i bilder, desto mer intresserad blev jag av sammanhanget runt dem. Hur bilder samspelar, hur typografi kan förändra en känsla och hur layout kan styra ett berättande utan att ta över. Form ser jag i allt, i en kruka, i ett plagg, i onödiga tv-serier.
Idag har jag en kanditatexamen i Grafisk design och Webbutveckling våren 2026 från Högskolan Dalarna. Men jag måste få säga att det är den grafiska delen jag har fastnat för. Färg, form, typografi, bild och allt det där som tillsammans kan få något att kännas helt rätt. Jag kan lägga orimligt lång tid på att jämföra två nästan identiska nyanser. Och ett riktigt bra mönster? Där kan jag bli kvar ett tag.
När jag inte designar målar jag, går promenader utan något särskilt mål, strosar på loppisar eller har musik lite för högt i hörlurarna. Loppisar är för övrigt livsfarliga. Jag dras alltid till det lite udda. Koppen ingen annan vill ha, en märklig kruka eller ett plagg med ett snitt som kanske inte borde fungera men gör det ändå. Jag brukar säga att det som ingen annan har, det bär på en särskild charm. Kanske är det samma sak jag letar efter i design. Det som är lite skevt. Inte slarvigt, bara mänskligt. Kanske är det därför jag gillar handritade former. Där man fortfarande kan ana handen bakom. Perfekt är fint. Personlighet är roligare.
Och så Dalarna. Jag gillar kontrasterna här. Min hjärna går ofta ganska fort, så jag behöver platser där resten inte gör det. Lite skog, vatten, tystnad. Någonstans där idéerna får landa innan nästa tar över.
Men ja, tillbaka till designen. Den har hängt med sedan 2004 och verkar inte ha några planer på att försvinna. Fortfarande med pennan i vänster hand, fortfarande lite för petig och fortfarande väldigt nöjd när allt plötsligt sitter.
Det var Klara, btw. Resten tar form längs vägen ;) Jag går och lyssnar på musik sålänge.
ME, IN A MOODBOARD